Vilken dag alltså. Dagen början med intervjun på Villa Karos stiftelses kontor i Helsingfors. Talade ganska länge om varför jag önskar fara dit, hur jag tror jobbet skulle vara, vad som skulle vara jobbigt osv tills hon yttrade de guld värda orden "kyllä minä sinut sinne lähettäisin". Ok. Vi talade lite till om resande och mötet med det okända. Tillslut fick jag visum ansöknings papprena i handen, telefon nummern till Air France, e-mail adresser till tidigare praktikanter och ett stort leende. Jag gick ut från kontoret som ett fån. Vad säger man nu till detta? Drömmen går i uppfyllelse. Där stod pappa som tog emot nyheten med ett jubel.
Mitt nuvarande jobb tog emot nyheten med öppna armar, ett jubel och stora choklad muffinsar. Kommer nog att sakna dessa tokar. Nu är det mycket att fundera på och planera. Hyra ut lägenheten, fixa visum, vaccinationer, söka resestipendium, förbereda sig mentalt och planera resande runt i vest afrika. Kia, min trogna resepolare, var givetvis genast med på noterna. Diskussionen handlade om ifall vi skall resa 1.5 eller 2 månader, om vi flyger hem från Cotonou eller någon annanstans ifrån osv. Ingen tvekan om att vi gör en resa efter att min praktiktid tagit slut.
Flyget skall jag boka imorgon, det är meningen att jag flyger från Helsingfors den 2 januari och jobbar fram till börja på Juni. Sen skulle kia komma till Grand Popo och vi skulle resa runt fram till slutet på juli. Perfekt. Jag går helt på övervarv och det är svårt att fokusera på ngt annat än Benin.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment